Kärlek?
Det är sån himla skildnad på killar här nere och killar i sverige, om jag ska vara ärlig så har jag svårt att se mig själv med en svensk kille efter det här. Jag vet inte varför men det är så himla mycket lättare att bli kär här, jag antar att det är för killarna här nere vet hur dom ska spela sitt spel. Ibland undrar jag om det verkligen finns någon kille här nere som är seriös?!
I början när jag flyttade hit träffade jag E. En kille som jobbade på golden fizz som verkligen inte verkade som alla andra killar. Han tog med mig överallt tills sin familj och till sina vänner allt var hur bra som helst men sen bara vände det och jag fattade ingenting. I efterhand nu vet jag att det förmodligen beror på att många här nere snackar skit och dom går väldigt mycket för långt med det ibland. Jag fick känslor för honom på riktigt (tror jag) och det gjorde riktigt ont när det inte funkade mellan oss. Jag brydde mig inte riktigt om att dejta någon ny utan var mer ute och flirtade med killar och dansade och drack alkohol nästan varje dag efter det tills jag träffade en annan kille K.
Jag fattar verkligen inte varför det ska behöva vara så komplicerat. K är den enda killen som jag har dejtat och då räknar jag med killarna innan den här tiden som jag känner mig 100 % bekväm med. Jag trodde helt ärligt aldrig vi skulle bli mer än vänner vi var inte ens vänner utan han var mer en go kille som råkade se bra ut som jag brukade festa med inget mer. Fram tills mina kära vänner Emma och Jennie sa att dom skulle para ihop mig med han, just då när dom sa det så skrattade jag bara. Men efter att jag bestämde mig för att bada i havet mitt i natten och han va den enda som hängde på så satt vi och pratade och insåg att vi klickade. Som med E allt var super bra tills det blev problem och allt bara tog slut.
Efter att jag inte hade pratat med E på en och en halv månad så ringde han mig helt plötsligt från ingen stans när jag behövde honom som mest. Jag var mitt ute i ingenstans och behövde komma hem jag var livrädd att jag skulle få sova på detta stället själv men då ringde han. Han frågade vart jag var nån stans och 20 minuter senare så va han där. Han bad om att försöka igen men det kändes aldrig riktigt bra att försöka igen så det blev inte så. Men jag kommer alltid att bry mig om honom och jag vet att när jag behöver honom som mest så kommer han vara där. Första gången jag träffade honom så räddade han mig ur en väldigt konstig situation och efter det har han alltid bara dykt upp från ingenstans när jag mår skit eller när allt går åt helvete.
Just nu idag så tar jag det lugnt. Det finns en kille som jag tror jag vill vara med just nu men jag vet inte vad som kommer hända och jag vill inte hoppas för mycket. Jag vet inte ens vad kärlek är här nere ?
Jag fattar verkligen inte varför det ska behöva vara så komplicerat. K är den enda killen som jag har dejtat och då räknar jag med killarna innan den här tiden som jag känner mig 100 % bekväm med. Jag trodde helt ärligt aldrig vi skulle bli mer än vänner vi var inte ens vänner utan han var mer en go kille som råkade se bra ut som jag brukade festa med inget mer. Fram tills mina kära vänner Emma och Jennie sa att dom skulle para ihop mig med han, just då när dom sa det så skrattade jag bara. Men efter att jag bestämde mig för att bada i havet mitt i natten och han va den enda som hängde på så satt vi och pratade och insåg att vi klickade. Som med E allt var super bra tills det blev problem och allt bara tog slut.
Efter att jag inte hade pratat med E på en och en halv månad så ringde han mig helt plötsligt från ingen stans när jag behövde honom som mest. Jag var mitt ute i ingenstans och behövde komma hem jag var livrädd att jag skulle få sova på detta stället själv men då ringde han. Han frågade vart jag var nån stans och 20 minuter senare så va han där. Han bad om att försöka igen men det kändes aldrig riktigt bra att försöka igen så det blev inte så. Men jag kommer alltid att bry mig om honom och jag vet att när jag behöver honom som mest så kommer han vara där. Första gången jag träffade honom så räddade han mig ur en väldigt konstig situation och efter det har han alltid bara dykt upp från ingenstans när jag mår skit eller när allt går åt helvete.
Just nu idag så tar jag det lugnt. Det finns en kille som jag tror jag vill vara med just nu men jag vet inte vad som kommer hända och jag vill inte hoppas för mycket. Jag vet inte ens vad kärlek är här nere ?
Btw: Tack Anna du är en trogen läsare dig kan man lita på ;) Puss på dig !
Kommentarer
Trackback
